17 dagar senare
Nej, det är inte en ny zombie-rulle, det är så många dagar sen jag skrev något i bloggen senast.
Jag har hunnit se en hel drös med filmer under tiden. Både bra och dåliga.
För att börja med de bra så kan jag ju säga att jag blev alldeles varm och lycklig av filmen Son of Rambow. Kollade på den hemma hos vänner utan att ha någon aning om vad det var för film över huvud taget. I korta drag handlar det om vänskap mellan barn. Eller vänskap i största allmänhet kanske. Väldigt lågmäld och fin film, den rekommenderar jag verkligen.
Son of Rambow
En film som hamnar i mitten av skalan bra-dålig (hamnar väl på 'okej') är Porco Rosso. Det har haglat höga betyg över den från höger och vänster och det kan jag inte riktigt förstå. Bara för att det är en Ghibli-film behöver det inte vara jättebra. Dock tycker jag de håller en ganska hög standars ändå (det lilla jag sett). Dels tyckte jag att filmen var alldeles för långsam. Där andra Ghibli-filmer börjat segt men tagit ordentlig fart efter en halvtimme puttrade den här bara på i maklig takt. Att man inte heller fick reda på riktigt varför han blev förvandlad till gris blev jag lite sur över. Eller fick man reda på det, missuppfattade jag "himla-scenen"? Ja ja. Helt okej var den, men inte så mycket mer.
Porco Rosso
Sen kommer vi till de mindre lyckade rullarna.
Kan ju börja med Män som hatar kvinnor. Noomi Rapace var toppen som Lisbeth Salander. Men skulle jag ha tyckt det om jag inte läst böckerna innan? Nej, jag tror inte det. Bara där tappar ju filmen oerhört. Man ska inte behöva ha läst boken för att få någon slags pejl på Lisbeth. De skulle kunna ha byggt upp henne som karaktär bra mycket bättre. Anywho. Resten av filmen var inte bra alls faktiskt. Den var snyggt filmad, men det var väl allt. Hela historien hastades igenom i sån fart. Visserligen ska man absolut inte jämföra bok-till-film-filmer med böckerna de baseras på, det har jag klargjort tidigare. Men de förenklar skeenden och tar bort så stora bitar av storyn så jag tycker det nästan blir ogripbart. Jag förväntade mig inte jättemycket av Män som hatar kvinnor eftersom jag har väldigt svårt för svensk film överlag (stolpiga dramatenskådisar etc) men jag blev ändå besviken. Jag tror inte jag kommer se Flickan som lekte med elden eftersom jag hört att den är mycket sämre än sin föregångare, vilket med andra ord bäddar för en katastrofkalkon av stora mått.
En gubbsjuk Michael Nykvist och en hård brutta.
En film som jag inte blev klok på när jag såg den var Boy A. Den handlar om en kille på 23 som varit bakom lås och bom i 13 år pga en sak som skedde när han var 10. Filmen handlar om hur han ska återanpassas till samhället. Han får en ny identitet, ett jobb och någonstans att bo. Skådespelarna är bra. Storyn byggs upp snyggt. Allt är liksom bra. Handlingen tilltalar mig eftersom jag älskar hemska livsöden och blir nyfiken på hur barn kan vara kapabla till vidriga handlingar. Men någonstans tappade filmen allt. Eller var det jag som var på fel humör? Fann mig själv sucka djupt, titta på klockan och undra hur länge det var kvar och till slut zona ut och tänka på annat än att kolla på filmen. Det är synd att jag missade Boy A när den gick på filmfestivalen förra året. Varför då? Jo, då hade jag inga som helst förväntningar och i en biosalong är man tvungen att fokusera på berättelsen på skärmen och dras in i historian känslomässigt. Hemma i TV-soffan är det alldeles för lätt att stänga av. Vilket i alla fall leder till att jag inte skulle rekommendera filmen för någon och det känns lite trist. Den förtjänar bättre, men det får den inte av mig.
Boy A. Bilden förmedlar stämningen från filmen.
I helgen ska jag gå och se Zombieland som jag skrev om HÄR. Det ska bli sjukt kul. Who doesn't love zombies, right?
Jag har hunnit se en hel drös med filmer under tiden. Både bra och dåliga.
För att börja med de bra så kan jag ju säga att jag blev alldeles varm och lycklig av filmen Son of Rambow. Kollade på den hemma hos vänner utan att ha någon aning om vad det var för film över huvud taget. I korta drag handlar det om vänskap mellan barn. Eller vänskap i största allmänhet kanske. Väldigt lågmäld och fin film, den rekommenderar jag verkligen.
Son of Rambow
En film som hamnar i mitten av skalan bra-dålig (hamnar väl på 'okej') är Porco Rosso. Det har haglat höga betyg över den från höger och vänster och det kan jag inte riktigt förstå. Bara för att det är en Ghibli-film behöver det inte vara jättebra. Dock tycker jag de håller en ganska hög standars ändå (det lilla jag sett). Dels tyckte jag att filmen var alldeles för långsam. Där andra Ghibli-filmer börjat segt men tagit ordentlig fart efter en halvtimme puttrade den här bara på i maklig takt. Att man inte heller fick reda på riktigt varför han blev förvandlad till gris blev jag lite sur över. Eller fick man reda på det, missuppfattade jag "himla-scenen"? Ja ja. Helt okej var den, men inte så mycket mer.
Porco Rosso
Sen kommer vi till de mindre lyckade rullarna.
Kan ju börja med Män som hatar kvinnor. Noomi Rapace var toppen som Lisbeth Salander. Men skulle jag ha tyckt det om jag inte läst böckerna innan? Nej, jag tror inte det. Bara där tappar ju filmen oerhört. Man ska inte behöva ha läst boken för att få någon slags pejl på Lisbeth. De skulle kunna ha byggt upp henne som karaktär bra mycket bättre. Anywho. Resten av filmen var inte bra alls faktiskt. Den var snyggt filmad, men det var väl allt. Hela historien hastades igenom i sån fart. Visserligen ska man absolut inte jämföra bok-till-film-filmer med böckerna de baseras på, det har jag klargjort tidigare. Men de förenklar skeenden och tar bort så stora bitar av storyn så jag tycker det nästan blir ogripbart. Jag förväntade mig inte jättemycket av Män som hatar kvinnor eftersom jag har väldigt svårt för svensk film överlag (stolpiga dramatenskådisar etc) men jag blev ändå besviken. Jag tror inte jag kommer se Flickan som lekte med elden eftersom jag hört att den är mycket sämre än sin föregångare, vilket med andra ord bäddar för en katastrofkalkon av stora mått.
En gubbsjuk Michael Nykvist och en hård brutta.
En film som jag inte blev klok på när jag såg den var Boy A. Den handlar om en kille på 23 som varit bakom lås och bom i 13 år pga en sak som skedde när han var 10. Filmen handlar om hur han ska återanpassas till samhället. Han får en ny identitet, ett jobb och någonstans att bo. Skådespelarna är bra. Storyn byggs upp snyggt. Allt är liksom bra. Handlingen tilltalar mig eftersom jag älskar hemska livsöden och blir nyfiken på hur barn kan vara kapabla till vidriga handlingar. Men någonstans tappade filmen allt. Eller var det jag som var på fel humör? Fann mig själv sucka djupt, titta på klockan och undra hur länge det var kvar och till slut zona ut och tänka på annat än att kolla på filmen. Det är synd att jag missade Boy A när den gick på filmfestivalen förra året. Varför då? Jo, då hade jag inga som helst förväntningar och i en biosalong är man tvungen att fokusera på berättelsen på skärmen och dras in i historian känslomässigt. Hemma i TV-soffan är det alldeles för lätt att stänga av. Vilket i alla fall leder till att jag inte skulle rekommendera filmen för någon och det känns lite trist. Den förtjänar bättre, men det får den inte av mig.
Boy A. Bilden förmedlar stämningen från filmen.
I helgen ska jag gå och se Zombieland som jag skrev om HÄR. Det ska bli sjukt kul. Who doesn't love zombies, right?
Kommentarer
Trackback
