Ode till videobutiker
För fyra år sen jobbade jag i videobutik. Jobbade där ett år. Första månaderna åt, sov och svettades jag film. Såg två-tre om dagen och tänkte att "nu kan inte livet bli bättre". Min chef tyckte att jag skulle se alla nyheter vi fick in, vilket således ledde till att jag har slösat bort dygn av mitt liv på filmer som Girl next door och Miss Cast Away and the island girls. Den senare ligger på IMDB:s Bottom 100 (#87) och har bland annat Michael Jackson i en av rollerna (R.I.P. peddo). Det som var bäst med att arbeta i videobutik var självklart att jag fick se hur mycket film jag ville och även att vi hade många roliga och trevliga stammisar. Det som var sämst (förutom hur chefen skötte butiken i övrigt) var de andra stammisarna.
Det fanns speciellt en snubbe som var helt outhärdlig. Varje gång han klev innanför dörren kände jag att hjärtat sjönk en aning. Varenda gång han kom in frågade han om vi fått in några nya Seagal-filmer, Van Damme-rullar eller andra riktigt bra actionrullar. Visade jag honom var nya Seagal-filmen stod så frågade han om den var bra. För tusende gången förklarade jag att just de här filmerna är de enda jag aldrig tittar på eftersom genren inte tilltalar mig överhuvudtaget och jag därför ändå aldrig skulle rekommendera dem. Och för tusende gången fick jag en avhyvling, att det var min plikt att kolla på filmerna som kom in för att kunna ge utlåtande om dem. Hjulen på bussen dom gick runt-runt-runt.
Vet jag med mig att jag kommer avsky en film, varför skulle jag ens sätta mig och titta på den?
Men så fanns det ju dom bra kunder också, tack och lov. Två år efter att jag slutat var det en snubbe på krogen som kom fram till mig och sa "jag tycker jag känner igen dig". Världens sämsta raggningsreplik tyckte jag, men sen utbrast han "JA! Det var ju du som rekommenderade Happiness och Elephant!". Samma sak hände på en hemmafest något år efter att jag slutat, ett par till polaren som hade festen kom fram och sa "Åh, det är ju du! Videotjejen med världens bästa filmsmak!".
Så fick jag det svart på vitt. Jag har världens bästa filmsmak. Det är som jag alltid anat.
Synd att videouthyrningen håller på att gå under annars skulle jag starta en egen butik. Skulle i och för sig kunna starta en butik som säljer film, den marknaden är fortfarande up and running... men det är inte riktigt samma sak. Själv försöker jag hyra film då och då. Vår videobutik i centrumhuset (bor i en skabbig liten förort) har kanske det tamaste utbudet någonsin, men jag tycker ändå det är viktigt att den finns kvar. Nedladdning blir ju bara vanligare och vanligare, men det är ändå något visst att gå till videobutiken. Gå runt bland hyllorna, läsa baksidorna och bläddra bland fodralen.
Min mamma arbetade på en kiosk med videouthyrning under en period när jag var liten. Kommer ihåg att hon lånade hem en moviebox, en film och något NES-spel då och då. Det var höjden av awesomeness.
Kommer videobutikerna försvinna helt eller finns det tillräckligt många filmentusiaster kvar att hålla några kedjor/småbutiker flytande? Jag hoppas det.
Det fanns speciellt en snubbe som var helt outhärdlig. Varje gång han klev innanför dörren kände jag att hjärtat sjönk en aning. Varenda gång han kom in frågade han om vi fått in några nya Seagal-filmer, Van Damme-rullar eller andra riktigt bra actionrullar. Visade jag honom var nya Seagal-filmen stod så frågade han om den var bra. För tusende gången förklarade jag att just de här filmerna är de enda jag aldrig tittar på eftersom genren inte tilltalar mig överhuvudtaget och jag därför ändå aldrig skulle rekommendera dem. Och för tusende gången fick jag en avhyvling, att det var min plikt att kolla på filmerna som kom in för att kunna ge utlåtande om dem. Hjulen på bussen dom gick runt-runt-runt.
Vet jag med mig att jag kommer avsky en film, varför skulle jag ens sätta mig och titta på den?
Men så fanns det ju dom bra kunder också, tack och lov. Två år efter att jag slutat var det en snubbe på krogen som kom fram till mig och sa "jag tycker jag känner igen dig". Världens sämsta raggningsreplik tyckte jag, men sen utbrast han "JA! Det var ju du som rekommenderade Happiness och Elephant!". Samma sak hände på en hemmafest något år efter att jag slutat, ett par till polaren som hade festen kom fram och sa "Åh, det är ju du! Videotjejen med världens bästa filmsmak!".
Så fick jag det svart på vitt. Jag har världens bästa filmsmak. Det är som jag alltid anat.
Synd att videouthyrningen håller på att gå under annars skulle jag starta en egen butik. Skulle i och för sig kunna starta en butik som säljer film, den marknaden är fortfarande up and running... men det är inte riktigt samma sak. Själv försöker jag hyra film då och då. Vår videobutik i centrumhuset (bor i en skabbig liten förort) har kanske det tamaste utbudet någonsin, men jag tycker ändå det är viktigt att den finns kvar. Nedladdning blir ju bara vanligare och vanligare, men det är ändå något visst att gå till videobutiken. Gå runt bland hyllorna, läsa baksidorna och bläddra bland fodralen.
Min mamma arbetade på en kiosk med videouthyrning under en period när jag var liten. Kommer ihåg att hon lånade hem en moviebox, en film och något NES-spel då och då. Det var höjden av awesomeness.
Kommer videobutikerna försvinna helt eller finns det tillräckligt många filmentusiaster kvar att hålla några kedjor/småbutiker flytande? Jag hoppas det.
Kommentarer
Trackback
