Not another movie blog -

Stockholm Filmfestival: Daniel And Ana

Mexikansk "based on a true story"-film. Att den var just baserad på en verklig händelse var något jag inte visste innan filmen började. Jag är tveksam till om jag skulle gått och sett den i sådana fall. Anledningen är inte att jag tycker såna filmer är tråkiga men däremot blir de ju extra jobbiga att se eftersom man vet att det hänt på riktigt.

Daniel and Ana handlar i alla fall om ett syskonpar som blir kidnappade och blir tvingade till att ha sex framför en videokamera. Traumatiserande, minst sagt.

Samma sak här, jag vill inte avslöja handlingen för mycket men det var verkligen inte vad jag hade väntat mig. Även detta var en face2face-visning och regissören Michel Franco, snygga skådespelaren Dario (som spelar Daniel) och producenten var där. Tydligen är detta ett ganska vanligt fenomen, att folk kidnappas och tvingas till sex. Inte minst i Mexiko och Ryssland. Tydligen intervjuade Michel ett flertal psykologer om detta fenomen och han fick även tala med syskonparets riktiga psykolog. Alla vesäntliga händelser är sådant som faktiskt skedde. Vilket gör att det vänder sig i magen när man tänker på det.

För er som inte kommer se den men vill läsa lite extra har jag lagt en kort resumé i vit text under bilden. Bara att markera och läsa om ni känner för det. OBS för spoilers, men det kanske ni förstod själva.

Jag är hur som helst väldigt glad att jag såg filmen, den var riktigt riktigt bra.

Michel Franco (regissör) och Dario Yazbek Bernal (Daniel)

Ana ska gifta sig. Daniel har tjej. De kidnappas och får beskedet om att de antingen måste ha sex framför kameran eller bli våldtagna och mördade. Så de ligger med varandra. En väldigt VÄLDIGT obehaglig scen. Sen körs de till sin bil med ögonbindlar och får åka hem. Dom pratar inte om det med någon men mår (såklart) väldigt dåligt. Ana vill bryta sin förlovning, Daniel börjar skolka, föräldrarna blir oroliga och allt är skit. Ana börjar gå hos psykolog och vill ha dit Daniel. Han är där kort under ett möte men går ut igen eftersom det blir för jobbigt. När det verkar som att de äntligen ska börja kommunicera med varandra igen så går Daniel och våldtar Ana(!). Ytterligare en VÄLDIGT obehaglig scen. Sen gifter sig Ana med sin kille och flyttar till Spanien. Daniel funderar på att mörda hennes man men gör det inte. Varken Daniel eller Ana vet vad som hände med filmen de medverkade i men den antas ha sålts på underground-porrscenen där folk suktar efter att se syskon kn*lla. BLEH.

2009-11-20 @ 22:59:28 Permalink Mina favoriter Kommentarer (0) Trackbacks ()

Stockholm Filmfestival: Mother

Som jag förstod är Mother eller Madeo en av mina nya favoritfilmer. Antagligen kommer den inte på bio här i sverige men får ni chans att se den på något annat sätt ska ni verkligen göra det. Jag vill inte avslöja för mycket om handlingen, men som regissören Bong Joon-ho sa när han presenterade den, "it's a movie about crime, suspension and about the relationship between a mother and her son". Hennes 27-åriga förståndshandikappade son blir anklagad för mord och hon tar det på sitt ansvar att finna den egentliga mördaren. Det är premissen.

Mother

Den förståndshandikappade sonen var brutalt tjusig (näst längst till vänster).
Bong Joon-ho till höger.

Efter filmen var det face2face med den smått geniale regissören. Här måste jag säga att Stockholm Filmfestival klantade till det. Intervjun skulle hållas på svenska och sydkoreanska, men det visade sig att en i publiken bara pratade engelska. Då fick den stackars tolken det till uppgift att översätta direkt till engelska. Vilket verkligen inte var hennes grej. Bong Joon-ho räddade upp situationen genom att själv svara tjejen som intervjuade på engelska när han upptäckte att tolken översatte fel och stakade sig hela tiden. Men precis när han kommit igång blev de tvugna att avbryta eftersom nästa film skulle visas. Okej? Hur hade dom tänkt här då??? Publiken fick inte ställa frågor, regissören hann nästan inte säga någonting och allt var verkligen taffligt planerat.

Hur kan man tro att man ska genomföra ett face2face på fem minuter? Filmen startade i tid och det var inga förseningar med annat och ändå hade dom planerat fem minuter? Jag blev en smula besviken. Antagligen enda gången som jag kommer få se den här karln och höra honom prata och så får han fem minuter. Hoppas för hans skull att han har andra åtaganden i Sverige. Att komma från Sydkorea för det här lilla kan ju inte vara så kul. Dessutom skar det lite i hjärtat när jag såg att halva salongen var tom när filmen började. Seriöst, förstår folk inte hur bra han är?

Ja ja. SE FILMEN I ALLA FALL. När den kommer på DVD ska jag definitivt köpa den. <3 Sydkoreansk film.

2009-11-20 @ 22:35:30 Permalink Mina favoriter Kommentarer (0) Trackbacks ()

Miyazaki har gjort det igen

Det är något med Miyazakis sätt att porträttera barn som gör att det är helt omöjligt att inte älska karaktärerna. När Mei gick bort sig i Totoro trodde jag att mitt hjärta skulle brista och det var lite samma känsla jag fick av att se hans nya film Ponyo.

Ibland blir man så lycklig så man bara vill gråta. Jag säger inte att Ponyo är den bästa filmen som kommit från Studio Ghibli för det är den inte. Men det är något med att se barnfilmer på bio som INTE är animerad skit.. Eller... skit och skit. Jag gillar ju animerad skit också. Men att faktiskt se en tecknad film, det känns lite som en present.

Jag tänker inte berätta något om vad Ponyo handlar om alls. Men det är hans första rulle gjort i akvarellteknik. Bara därför är det värt att ta sig iväg, den var himla fin! Vill ni se den, ta er till Rigoletto på kungsgatan för där visas den med japanskt tal. Vill dock varna för att det verkligen är en barnfilm. Ingen anime för vuxna utan verkligen för barn. Med det sagt vill jag också påpeka att det var kanske 80 pers i biosalongen och två av dem var barn.

Visste ni förresten att Disney ska återgå till tecknade filmer och överlåta datoranimationen till Pixar? Ser ut att kunna bli bra det här. Kommande Disney-rullen The princess and the frog ser ut såhär.

Länge sen jag såg fram emot en Disney-film faktiskt.

2009-09-27 @ 00:51:54 Permalink Mina favoriter Kommentarer (1) Trackbacks ()

Vagina dentata

När jag först hörde talas om den här filmen började jag garva. Det handlar alltså om en tjej som har tänder i fjåsan, för att uttrycka det lite fint.

Döm av min förvåning när jag och min sambo hyrde den och vi båda faktiskt tyckte den var bra på riktigt! Visserligen är den full av stereotypa karaktärer (tjejen i knälång kjol som ber till jesus och är med i skolans avhållsamhetsgrupp, sminkade killen med fult litet skägg som bara ligger i sängen hela dagarna, röker gräs och lyssnar på dödsrock etc) men det gör ingenting. Dels tror jag att det var lite det filmskaparna var ute efter och dels måste man kunna koppla av och bara njuta av filmen.

Om man som jag inte har några direkta problem med att se en avbiten penis eller ett par söndertrasade fingrar på film är det bara att ladda ner springa till videobutiken. Men är man lite äckelmagad kanske det passar sig bättre med en annan film.

Apropå andra filmer så kommer jag osökt att tänka på SVTs miniserie Mannen under trappan. Första avsnittet gick i söndags. Det märks på produktionen att de hastat ihop serien på dryga månaden, men jag blev väldigt sugen på att läsa boken som är förlaga. Otroligt läskigt scenario. Kolla på SVT-play om ni missade, den går i fyra delar á 45 minuter!

2009-09-15 @ 17:32:05 Permalink Mina favoriter Kommentarer (0) Trackbacks ()

Listan med stort L men med ett ännu större MEN...

I gårdagens inlägg lovade jag att jag skulle lägga in en lista på filmerna jag gett betyget 5 till på filmtipset.se. Sagt och gjort. Men det är något som inte känns riktigt som det ska. Kollar igenom listan och tycker att den ser väldigt osexig ut. Osexig som i "klart man ska sätta en 5:a på Schindlers List". Förstår ni vad jag menar?

Kollat igenom filmerna jag satt betyget 4:a på och inser att den listan är mycket roligare. Skulle någon fråga om jag kan rekommendera en film är sannolikheten att jag skulle rekommendera filmer jag satt en 4:a på större än att jag skulle rekommendera mina 5:or. Anledningen? Jag vet faktiskt inte. För att betyg 5-listan känns safe tror jag.

Men här är i alla fall mina toppfilmer. Jag har betygsatt dessa under en fem års period, vilket medför att jag kanske inte riktigt håller med mig själv i 20-års åldern nu när jag är 25. Gummo såg jag till exempel om för bara någon månad sen. Jag tycker fortfarande den är väldigt bra som film (speciellt första timmen) men jag skulle nog aldrig satt en 5:a på den i dagsläget. Men alla filmer är i alla fall oerhört bra och har ni inte sett alla är det dags att börja beta av.

Jag har inte länkat till alla filmer på IMDB eftersom det skulle ta sån himla tid, men det är bara att gå in på IMDB.com och söka efter titeln. Piece of cake.

Ett hål i mitt hjärta, Martyrs och Saló vet jag att de flesta inte gillar men jag älskar dem. Höjer dock ett varningens finger eftersom de är vädigt jobbiga att titta på av olika anledningar. Den förstnämnda för att det bara är misär rakt igenom, den andra för att den gränsar till tortyrporr och den tredje för att... ja, vad ska man säga. Jag vill ju inte avslöja för mycket om Saló's handling om ni inte sett den men jag kan ju avslöja att regissören blev mördad tre dagar efter att filmen gått upp på de italienska biograferna. På grund av filmen då.

Well, enjoy.

2009-09-15 @ 14:14:17 Permalink Mina favoriter Kommentarer (1) Trackbacks ()

I can't eat rice with my fingers like this

Ibland ser eller hör man något som gör att man blir sugen på att se en viss film. Som en pavlovsk hund, om det nu är en giltig term? Ni förstår ju i alla fall vad jag menar.

Det som kanske känns mest fel är att jag vill se om Saló, eller Sodoms 120 dagar när jag äter eller ser någon äta chokladpudding.

Det var ett stående element på elevhemmet där jag bodde i ett år under min gymnasietid. Vi gick och hyrde Saló, rörde ihop en sats chokladpudding och sen satt vi i TV-rummet och började kolla. När circle of shit-delen började var det dags att käka chokladpudding. Jag vet inte vems briljanta idé det var (antagligen någon av dom som bodde en trappa upp och eldade rökelser hela dagarna) men det var alltid lika kul. Kanske inte låter speciellt roligt för en utomstående, men för mig vid 15 års ålder var höjden av genialitet att smeta chokladpudding runt munnen och knacka på den mest äckelmagade personens dörr efter att vi kollat klart. Det var alltid kul att se någon fajtas mot kräkreflexen.

Det är nog en av anledningarna till att jag inte blir äcklad så lätt. Nu är jag inte riktigt lika avtrubbad som jag var för några år sen, men jag är fortfarande ganska härdad från tonåren. Men så var det väl för många, att det blev något av en sport att se på film. Inte bara i syftet att klara av att se den äckligaste filmen utan det handlade även om att vara finkulturell. Jag var något av ett prakt-pretto när jag var yngre och hade en uuutsökt filmsmak. Allt som inte var indie, europeiskt eller svåråtkomligt tyckte jag var dåligt. Vilken tur att man växer upp och inser att smal film oftast inte betyder bra film. Det må vara hänt att de flesta stora produktioner inte alltid är väldigt intressanta, men det görs väldigt mycket skräpfilm inom indiegenren också.

Vart jag vill komma med det här? Ingenstans egentligen. Det är bara trevligt med en tillbakablick då och då. Det är ju trots allt filmer jag såg när jag var yngre som format mitt filmtittande idag.

2009-08-15 @ 01:29:08 Permalink Mina favoriter Kommentarer (1) Trackbacks ()

Viddy well, little brother. Viddy well.

Läser lite trivia på kära gamla IMDB om en av mina absoluta favoritfilmer under tonåren, A clockwork orange. Efter att ha sett den för första gången hade jag en intensiv Malcolm McDowell-crush som varade i flera år. Han är fortfarande en av de hetaste karlar jag någonsin sett, men nu för tiden har jag ingen Malcolm-mapp på skrivbordet längre.

(men jag har fortfarande det här fotot i hallen).

Hur som helst kan det inte varit lätt för honom att filma med Kubrick med tanke på två anekdoter jag hittade;

During the filming of the Ludovico scene, star Malcolm McDowell scratched one of his corneas and was temporarily blinded. He suffered cracked ribs during filming of the humiliation stage show, and he also nearly drowned when his breathing apparatus failed while being held underwater in the trough scene.

The snake, Basil, was introduced into the film by Stanley Kubrick when he found out Malcolm McDowell had a fear of reptiles.

Det är ju väldigt kul (syftar givetvis på sista anekdoten) men jag kan inte låta bli att få intrycket av att Kubrick är lite av ett A-hole. Men filmen blev ju toppen, #51 på IMDBs top 250 till och med. Mannen har ju gjort inte mindre än 5 filmer som ligger på top 250. Inte illa pinkat med tanke på att han inte regisserat fler än 16 filmer till dagens datum.

En annan lustig anekdot är att Stephen King inte gillade Kubricks The shining så han gjorde en nyinspelning år 1997. En miniserie på sammanlagt sex timmar för att få med allt han tyckte var viktigt i boken som inte var med i Kubricks version. Man får applådera tilltaget men kan ju såhär i efterhand konstatera att hans vision och kvalité inte alltid går hand i hand.

Med det sagt måste jag ändå nämna att Stephen King är en av mina favoritförfattare och att det ju faktiskt blivit en hel del toppenrullar av hans böcker också. Bland annat The Shawshank redemption (Nyckeln till frihet) som faktiskt är #1 på IMDB. Men Stephen King avhandlar jag vid ett senare tillfälle för nu är det dags för mig att knoppa in.

2009-08-13 @ 01:41:24 Permalink Mina favoriter Kommentarer (0) Trackbacks ()

Världens bästa film?

En fråga som man får väldigt ofta och som jag själv har ställt vid ett flertal tillfällen är "Vilken är din favoritfilm?". Jag har slutat ställa den frågan eftersom den är orättvis. Mina favoritfilmer är lite som mina katter (jag har två). Frågar någon vilken jag tycker bäst om svarar jag med det überpolitiskt korrekta svaret "Jag älskar dem lika mycket, de är himla bra fast på olika sätt".

Jag har självklart ett gäng favoritfilmer och här har jag valt ut ett axplock av de som jag gett en 5:a i betyg på filmtipset. Även länkat alla till IMDB så om ni vill veta mer är det bara att klicka er vidare.

Skräck
Tale of two sisters
Dark water
Dorian Grays porträtt
Alien

Drama
Bad boy Bubby
Gökboet
Ett hål i mitt hjärta
The host
Mysterious skin
Happiness

Animerat
My neighbour Totoro
Spirited away
The Spongebob Squarepants movie

Dokumentär
Stevie
Mulishani mulishani
The king of Kong

Övrigt
The Good the bad the weird
Dr.Horrible's sing-along blog

Fantastiska Nathan Fillion och Neil Patrick Harris i sistnämnda kategorin.

Varför jag satte en "övrigt"-kategori är för att det inte finns en asiatisk/spagettiwestern/actionkomedi-genre eller en musikal/komedi/kortfilm/JossWhedon-genre. Eller, det kanske gör det... nu?

Hur som haver. Anledningen till att jag överhuvudtaget skriver ut en kort lista på filmer jag gillar är för att ni stackare som har irrat er in på min blogg ska få en chans att reflektera över om ni vill följa den här bloggen eller inte. Jag skulle i alla fall inte läsa en blogg om film om författaren till inläggen enbart gillade ... ptja, låt oss säga Fröken Sverige och Johnny English.

Där fick ni också en försmak på vad jag INTE gillar.

2009-08-10 @ 03:03:15 Permalink Mina favoriter Kommentarer (1) Trackbacks ()

Not another movie blog

Precis när du tyckte att måttet var rågat.