Mun mot brunöga

Det blir imorgon som jag åker och köper mina biljetter till filmfestivalen. Håhåå vad kul det ska bli!

Läste om Thirst (som jag skrev om igår) i Empire idag och den verkar vara lika bra som jag hoppas på. En annan film som jag ska se som jag skrev väldigt kort om igår är The human centipede. Och det är precis som det låter.

En galen forskare vill skapa en mänsklig tusenfoting. Hur han gör det? JO: han syr ihop tre turister, mun till anus. Ett mänskligt tåg med andra ord. Han vill få dem att få en gemensam matsmältning and so on. Hahaha!

Nu kanske några tycker att det låter som en vidrig film. Och det är det säkert. Men jag ser fram emot den här väääldigt mycket. Jag älskar ju vidriga filmer (ta Martyrs som exempel) så det kommer nog bli en riktig höjdare.


The human centipede, det ser ni ju själv.

Stockholms Filmfestival 2009

How I love thee!

Song Kang-ho (my future husband om sambon tillåter det) är min absoluta favoritskådis. Jag har bara sett fem av hans filmer än så länge, men han har gjort några av de starkaste rollprestationerna evah! (ja, jag blir lite fjortisghetto när jag blir exalterad). Idag släppte Stockholms Filmfestival sitt program för 2009.

THIRST som jag velat se i ett halvår kommer visas (med Song i huvudrollen)!



Nu spelar det ingen roll om alla andra filmer är skit. Jag kommer vara nöjd i alla fall.

Apropå Song så ska jag även se Mother. Regissören och författaren till Mother är ingen mindre än Bong Joon-ho, som skrivit och regisserat den underbara The Host (där ju Song spelar huvudrollen).

Ska även se en film om en uppblåsbar Barbara som får en själ och börjar leva, ett syskonpar som kidnappas och tvingas ligga med varandra, en snubbe som kommer hem från kriget i irak som zombie, en man som vill skapa en jättelik mänsklig tusenfoting och lite annat.

Jag vill att det ska vara slutet av november NU. Ska köpa biljetterna på fredag. De släpps redan imorgon, men vem har stålars dagen innan CSN (inte jag).

17 dagar senare

Nej, det är inte en ny zombie-rulle, det är så många dagar sen jag skrev något i bloggen senast.

Jag har hunnit se en hel drös med filmer under tiden. Både bra och dåliga.
För att börja med de bra så kan jag ju säga att jag blev alldeles varm och lycklig av filmen Son of Rambow. Kollade på den hemma hos vänner utan att ha någon aning om vad det var för film över huvud taget. I korta drag handlar det om vänskap mellan barn. Eller vänskap i största allmänhet kanske. Väldigt lågmäld och fin film, den rekommenderar jag verkligen.

Son of Rambow
Son of Rambow

En film som hamnar i mitten av skalan bra-dålig (hamnar väl på 'okej') är Porco Rosso. Det har haglat höga betyg över den från höger och vänster och det kan jag inte riktigt förstå. Bara för att det är en Ghibli-film behöver det inte vara jättebra. Dock tycker jag de håller en ganska hög standars ändå (det lilla jag sett). Dels tyckte jag att filmen var alldeles för långsam. Där andra Ghibli-filmer börjat segt men tagit ordentlig fart efter en halvtimme puttrade den här bara på i maklig takt. Att man inte heller fick reda på riktigt varför han blev förvandlad till gris blev jag lite sur över. Eller fick man reda på det, missuppfattade jag "himla-scenen"? Ja ja. Helt okej var den, men inte så mycket mer.


Porco Rosso

Sen kommer vi till de mindre lyckade rullarna.
Kan ju börja med Män som hatar kvinnor. Noomi Rapace var toppen som Lisbeth Salander. Men skulle jag ha tyckt det om jag inte läst böckerna innan? Nej, jag tror inte det. Bara där tappar ju filmen oerhört. Man ska inte behöva ha läst boken för att få någon slags pejl på Lisbeth. De skulle kunna ha byggt upp henne som karaktär bra mycket bättre. Anywho. Resten av filmen var inte bra alls faktiskt. Den var snyggt filmad, men det var väl allt. Hela historien hastades igenom i sån fart. Visserligen ska man absolut inte jämföra bok-till-film-filmer med böckerna de baseras på, det har jag klargjort tidigare. Men de förenklar skeenden och tar bort så stora bitar av storyn så jag tycker det nästan blir ogripbart. Jag förväntade mig inte jättemycket av Män som hatar kvinnor eftersom jag har väldigt svårt för svensk film överlag (stolpiga dramatenskådisar etc) men jag blev ändå besviken. Jag tror inte jag kommer se Flickan som lekte med elden eftersom jag hört att den är mycket sämre än sin föregångare, vilket med andra ord bäddar för en katastrofkalkon av stora mått.


En gubbsjuk Michael Nykvist och en hård brutta.

En film som jag inte blev klok på när jag såg den var Boy A. Den handlar om en kille på 23 som varit bakom lås och bom i 13 år pga en sak som skedde när han var 10. Filmen handlar om hur han ska återanpassas till samhället. Han får en ny identitet, ett jobb och någonstans att bo. Skådespelarna är bra. Storyn byggs upp snyggt. Allt är liksom bra. Handlingen tilltalar mig eftersom jag älskar hemska livsöden och blir nyfiken på hur barn kan vara kapabla till vidriga handlingar. Men någonstans tappade filmen allt. Eller var det jag som var på fel humör? Fann mig själv sucka djupt, titta på klockan och undra hur länge det var kvar och till slut zona ut och tänka på annat än att kolla på filmen. Det är synd att jag missade Boy A när den gick på filmfestivalen förra året. Varför då? Jo, då hade jag inga som helst förväntningar och i en biosalong är man tvungen att fokusera på berättelsen på skärmen och dras in i historian känslomässigt. Hemma i TV-soffan är det alldeles för lätt att stänga av. Vilket i alla fall leder till att jag inte skulle rekommendera filmen för någon och det känns lite trist. Den förtjänar bättre, men det får den inte av mig.


Boy A. Bilden förmedlar stämningen från filmen.

I helgen ska jag gå och se Zombieland som jag skrev om HÄR. Det ska bli sjukt kul. Who doesn't love zombies, right?

Det var en gång två tomater...

Jag gjorde en blunder för tre-fyra år sen. Jag köpte en film i vår lokala videobutik på rea i tron om att det var filmen Attack of the killer tomatoes. Det var det alltså inte utan det var Return of the killer tomatoes.

Som ni kanske förstår är detta alltså uppföljaren. Vilket gjort att den fått stå i vår filmhylla och samla damm i några år. Men senaste veckan har jag kollat på samma rulle om och om igen när jag ska sova och så ville jag byta. Just somna-in-filmer är lite svåra att välja. Helst ska det vara någon film man redan sett så man kan somna ifrån den med gott samvete. Eller så ska man i förväg misstänka att den är så rutten så det är okej att somna ifrån den. Alltså valde jag med omsorg och då blev det Return of the killer tomatoes.

Underligt nog är den inte på långa vägar så kass som jag trodde den skulle vara. Har någon av er sett den? Det är en av George Clooneys första rullar. Och det bakas pizzor med jordnötssmör, anjovis och kokos eftersom tomater är förbjudna efter det stora tomatkriget.

Den snygga bruden som alla är kära i är också en tomat(!?). Men seriöst, den är faktiskt rätt bra på riktigt! Är faktiskt sugen på att se första filmen, den lär man kunna hitta billigt överallt.

Return of the killer tomatoes

Apropå bra filmer så köpte jag fem Studio Ghibli-filmer härom dagen. Kollat på första halvtimmen av Legender från Övärlden och kan redan konstatera att det inte är någon ny favorit. Ska se klart den någon gång i veckan hade jag tänkt. Ska även se Porco Rosso när jag får tid. Kommer inte ha jättemycket att göra kommander månaderna i och för sig, men jag har precis halkat in i Persona 4 träsket och kommer nog sitta fast där ett tag är jag rädd.

VISST JA, jag har ju faktiskt lyssnat klart på Män som hatar kvinnor (på ljudbok) och den var ju faktiskt rätt bra. Så nu ska jag ladda ner hyra filmen och se hur den blev. Är av naturen skeptisk mot svenska filmer, men ibland blir det ju bra (Låt den rätte komma in och Fyra nyanser av brunt till exempel, say no more).

RSS 2.0