Not another movie blog

Visst att TV-kanaler som köper in filmer vill få valuta för pengarna. Men någon måtta får det väl ändå vara. Ikväll var det tredje gången inom loppet av några månader som jag såg filmen Twins med Arnold och Danny DeVito.

Det finns några filmer som jag liksom bara måste se när de går på TV. Det handlar inte om kvalité, snygga skådisar eller något sånt utan... jag vet inte vad det beror på. Förutom ovanstående film så är även bottennappet Min stora kärlek. en sån film Varför? Jag har sett den säkert åtta gånger och den blir inte bättre. Men av någon outgrundlig anledning stannar jag alltid till om jag råkat zappa förbi dom och kollar klart.

Finns det något svar på frågan Varför?
Eller tycker jag att de här filmerna är bra på ett undermedvetet plan?

Jag kommer aldrig bli klok på det.

Nej, nu är det väl dags att knoppa in. Sätta på The SpongeBob Squarepants movie och somna efter första kvarten.


Visste ni förresten av det är Bill Fagerbakke som gör Patricks röst i Svampbob? För er som inte vet vem han är så är det på tiden att ni ser The stand (pestens tid). M-O-O-N, that spells moon!

Han spelar även nazi-vakt i TV-serien Oz, men det rimmar rätt illa med Patrick så det låtsas vi inte om...

Jag kan inte sova utan att det går en film i bakgrunden. Senaste månaderna har jag bytt mellan A nightmare on Elm Street, Slither, Ghostbusters I & II, Zoolander, Mallrats och Halloween. Lika bra att sätta på något man sett tillräckligt många gånger för att kunna koppla bort. Men att somna till film har även gjort odlat ett visst hat mot animerade menyer med hög musik. Jag vet inte hur många mornar jag vaknat och nynnat på låten "you're every woman in the world" tack vare menyn till Slither (som för övrigt är en väldigt underskattad film).


Nathan Fillion är toppen i Slither.

Switch to goofy goober-mode. Over and out.