Lazy-ass me, u-hu
Nu måste jag kolla på TV. Det är ju Scary Movie 3 på 5:an (kommer med andra ord somna i soffan i kväll).
Ode till videobutiker
Det fanns speciellt en snubbe som var helt outhärdlig. Varje gång han klev innanför dörren kände jag att hjärtat sjönk en aning. Varenda gång han kom in frågade han om vi fått in några nya Seagal-filmer, Van Damme-rullar eller andra riktigt bra actionrullar. Visade jag honom var nya Seagal-filmen stod så frågade han om den var bra. För tusende gången förklarade jag att just de här filmerna är de enda jag aldrig tittar på eftersom genren inte tilltalar mig överhuvudtaget och jag därför ändå aldrig skulle rekommendera dem. Och för tusende gången fick jag en avhyvling, att det var min plikt att kolla på filmerna som kom in för att kunna ge utlåtande om dem. Hjulen på bussen dom gick runt-runt-runt.
Vet jag med mig att jag kommer avsky en film, varför skulle jag ens sätta mig och titta på den?
Men så fanns det ju dom bra kunder också, tack och lov. Två år efter att jag slutat var det en snubbe på krogen som kom fram till mig och sa "jag tycker jag känner igen dig". Världens sämsta raggningsreplik tyckte jag, men sen utbrast han "JA! Det var ju du som rekommenderade Happiness och Elephant!". Samma sak hände på en hemmafest något år efter att jag slutat, ett par till polaren som hade festen kom fram och sa "Åh, det är ju du! Videotjejen med världens bästa filmsmak!".
Så fick jag det svart på vitt. Jag har världens bästa filmsmak. Det är som jag alltid anat.
Synd att videouthyrningen håller på att gå under annars skulle jag starta en egen butik. Skulle i och för sig kunna starta en butik som säljer film, den marknaden är fortfarande up and running... men det är inte riktigt samma sak. Själv försöker jag hyra film då och då. Vår videobutik i centrumhuset (bor i en skabbig liten förort) har kanske det tamaste utbudet någonsin, men jag tycker ändå det är viktigt att den finns kvar. Nedladdning blir ju bara vanligare och vanligare, men det är ändå något visst att gå till videobutiken. Gå runt bland hyllorna, läsa baksidorna och bläddra bland fodralen.
Min mamma arbetade på en kiosk med videouthyrning under en period när jag var liten. Kommer ihåg att hon lånade hem en moviebox, en film och något NES-spel då och då. Det var höjden av awesomeness.
Kommer videobutikerna försvinna helt eller finns det tillräckligt många filmentusiaster kvar att hålla några kedjor/småbutiker flytande? Jag hoppas det.
The wake up call
Jag: Vad tycker du jag borde skriva om i bloggen idag? Som har med film att göra alltså.
Kalle: Vadå, frågar du mig? Då kan jag vara din roliga sidekick. OOOOH, boyfriend Carl, wooolululuuh... Nej, jag är upptagen med att läsa den här extremt roliga bloggen.
Jag: Men har du inget förslag på ämne eller nåt?
Kalle: Eh, jag vet inte.
Jag: Vad skulle du vilja läsa om om du läste en filmblogg?
Kalle: Öööh, vet inte. Om Freddy Krueger och sånt. Jo, men det kan vara min kommentar på ditt inlägg om remakes och sånt. Jag är faktiskt sugen på att se nya Terror på Elm Street. Jag tycker faktiskt Jackie Earl Haley ser ut som någon som BORDE spela Freddy Krueger om nu Robert Englund inte gör det.
Och så kan du även tillägga att jag personligen tycker att om man inte vet vad man ska skriva i sin blogg ska man inte skriva i sin blogg överhuvudtaget. Det är det som är problemet med folk som bloggar, att det är alldeles för många som säger något utan att ha något att säga.
Jag: ... ja.
Robert Englund & Jackie Earl Haley
Nattsudd om filmer jag sett för många gånger
Visst att TV-kanaler som köper in filmer vill få valuta för pengarna. Men någon måtta får det väl ändå vara. Ikväll var det tredje gången inom loppet av några månader som jag såg filmen Twins med Arnold och Danny DeVito.
Det finns några filmer som jag liksom bara måste se när de går på TV. Det handlar inte om kvalité, snygga skådisar eller något sånt utan... jag vet inte vad det beror på. Förutom ovanstående film så är även bottennappet Min stora kärlek. en sån film Varför? Jag har sett den säkert åtta gånger och den blir inte bättre. Men av någon outgrundlig anledning stannar jag alltid till om jag råkat zappa förbi dom och kollar klart.
Finns det något svar på frågan Varför?
Eller tycker jag att de här filmerna är bra på ett undermedvetet plan?
Jag kommer aldrig bli klok på det.
Nej, nu är det väl dags att knoppa in. Sätta på The SpongeBob Squarepants movie och somna efter första kvarten. 
Visste ni förresten av det är Bill Fagerbakke som gör Patricks röst i Svampbob? För er som inte vet vem han är så är det på tiden att ni ser The stand (pestens tid). M-O-O-N, that spells moon!
Han spelar även nazi-vakt i TV-serien Oz, men det rimmar rätt illa med Patrick så det låtsas vi inte om...
Jag kan inte sova utan att det går en film i bakgrunden. Senaste månaderna har jag bytt mellan A nightmare on Elm Street, Slither, Ghostbusters I & II, Zoolander, Mallrats och Halloween. Lika bra att sätta på något man sett tillräckligt många gånger för att kunna koppla bort. Men att somna till film har även gjort odlat ett visst hat mot animerade menyer med hög musik. Jag vet inte hur många mornar jag vaknat och nynnat på låten "you're every woman in the world" tack vare menyn till Slither (som för övrigt är en väldigt underskattad film).
Nathan Fillion är toppen i Slither.
Switch to goofy goober-mode. Over and out.
Where the wild things are
Fast jag aldrig läste boken när jag var liten är jag väldigt sugen på den här.
Maffig trailer, den kan väl omöjligt vara dålig. Eller hur?
Sluta göra kassa remakes!
En sak som jag blir upprörd över oftare än sällan är fenomenet amerikanska remakes.
Även om jag numera är ganska van vad gäller remakes, speciellt på asiatiska skräckfilmer/thrillers, så kan jag inte skaka av mig känslan att man pissar på originalet.
OCH NU ska det tydligen göras två remakes som nästan får mig gråta blod. Nästan.
Det ska göras en remake på The host, en av mina absoluta favoritfilmer. Hur tänker dom? Song Kang-ho gör ett av de bästa porträtten på en pappa som saknar de flesta hästarna i stallet och trots att det beskrivs som en skräck-komedi tycker jag att det är ett tungt drama. Det är så mycket ångest. Varför en amerikansk remake? Är övertygad om att den kommer bli jättepajig.
The host - Song Kang-ho, världens bästa skådis.
Även Old boy ska få en remake. Fast det är ju ingen remake i sin egentliga bemärkelse utan en adaption av mangan som filmer bygger på. Men jag kan inte för mitt liv se Will Smith spela huvudrollen, som han tydligen ska. Visst, han är en bra skådis. Absolut. Men Choi Min-sik som spelar Dae-su Oh i originalet är ju så fantastisk... Jag blir lite ledsen.
Old boy - Choi Min-sik, också världens bästa skådis?
För att inte tala om att Låt den rätte komma in kommer på bio 2010. Samma sak här, ingen remake per se (läs pör sei) utan en adaption av boken, men ändå... wtf?
Görs det en toppenfilm av en bok/serie/whatever, kan inte amerikanerna se den istället för att göra en egen? Lata jänkare som inte lär sig läsa undertexter. Eller är det för att det är för långsamt tempo i asiatiska filmer? Är det subtilitet som är svårt att ta till sig? Eller tycker man att det spelas över för mycket? Jag vet inte.
Men visst finns det ju remakes som jag ser fram emot. Nya Det ska bli riktigt kul att se.
I regel är jag ändå emot remakes.
Här är en remake-lista som är småkul att ögna igenom.
Som avslutning blir det lite pepp på en film jag velat se nåt år nu men det har inte riktigt blivit av.
Den sydkoreanska filmen The wig är en skräckfilm som handlar om en besatt peruk. Det låter precis så dåligt så att det skulle kunna vara hur bra som helst.
Det luktar flingor här
Har du gått igenom din newsfeed på facebook tre gånger om?
Upptäcker du att du läst varenda artikel på aftonbladet.se i ren tristess?
Här kan man slå ihjäl några timmar och ha riktigt kul på köpet!
Alla talar svenska.
Så dåligt så det blir bra? NEJ.
Jag älskar att hata filmer. När man sitter och pratar med någon, kommer in på en film och upptäcker att någon hatar den lika mycket som en själv, det är bonding (alltså, att bonda, bånda, ni vet... jag kanske skulle göra en Mogi och starta en egen ordskola).
En av de mest tacksamma filmer att hata i grupp är den genomruttna filmen Blood trails. Det här är alltså filmens handling på det stora hela (tror utdraget kommer från baksidan på DVDn).
Anne och Michael har problem i sitt förhållande, och för att lösa dem, bestämmer de sig för åka på en cykelsemester i bergen. Vad Michael inte vet är att Anne nyligne varit otrogen med en kille som heter Chris. Vad Anne inte vet är att Chris är en sinnesjuk seriemördare som vill ha henne för sig själv. Cykelsemestern blir allat annat än avkopplande semester...
OBS!!! NU KOMMER DET SPOILERS!
Större delen av filmen är en katt-och-råtta lek i bergen. På cykel. PÅ CYKEL. Självklart har bruden en mobil med sig. Men eftersom hon befinner sig långt från civilisationen finns det ingen täckning. När hon till slut, högst upp på ett berg, får täckning på mobilen ringer hon 911. Hon står vid ett JÄTTESTORT kors som är byggt högst upp på berget. När hon pratar med larmcentralen och de frågar var hon befinner sig säger hon typ "någonstans i backalacka-bergen" och de säger att de ska skicka ut en patrull men att det kan bli svårt att hitta henne eftersom området är så stort.
VARFÖR SÄGER HON INTE BARA ATT HON STÅR VID ETT JÄTTESTORT KORS? Hur många såna kan det finnas där ute i buschen? GAAAAWD! Sånt kan jag bli tokig på.
Det finns däremot en jätterolig scen i filmen där en snubbe blir halshuggen. Av en annan cyklist. På cykel alltså. Snubben som blir av med huvudet cyklar på en stig och helt plötsligt hoppar en snubbe ut ur skogen. På cykel. Mitt i hoppet vinklar skogscyklisten hjulet så att det hamnar på stigcyklistens strupe. Och så skär han av huvudet med däcket. Sen åker han in i skogen på andra sidan stigen och försvinner.
Det är förvånansvärt snyggt gjort, men det rättfärdigar inte att resten av filmen suger valfri slags djurpung.
Blood trails tillhör utan tvekan en av de sämsta filmer jag någonsin sett.
Colin - lågbudget to the extreme
Jag älskar zombierullar. Det osannolika med just den här filmen är att den kostade 45 pund att göra!
Kopierat från aftonbladet (klicka här för att läsa hela artikeln)
– Det enda som egentligen kostade var en kofot och lite videoband . Vi ville lägga fokus på handling och karaktärer i stället, säger regissören Marc Price till The Times.
Drygt 100 personer var inblandade i den 18 månader långa inspelningen – ingen fick betalt och alla tog med såväl egen lunch som rekvisita. Castingen gjordes via bekanta och Facebook.
– Jag kan fortfarande inte förklara hur det kunde fungera. Det var kompisars kompisars kompisar som alla ställde upp och sade ”spela zombie? Jättekul”, säger Price.
Så det finns alltså hopp för min sambos filmplaner!
Om vi skulle råka ha en femhunka över.
Vad hände egentligen med Stardust?
2005 gick Stardust och Allt om DVD ihop och bildade tidningen Stardust - Allt om film. Anledningen ska ha varit att chefredaktören Seo (Sven-Erik Olsson) sa upp sig. Tidningen var fortfarande läsvärd några nummer efter namnändringen men sen vet jag inte riktigt vad som hände. Specialnumrena blev färre och färre, artiklarna sämre skrivna, analyser och recensioner inte alls lika bearbetade och helt plötsligt hade tidningen bytt namn till Allt om film och blivit nästintill dålig. Och nu heter den Cinema. Jag bläddrade igenom senaste numret och insåg att det inte fanns någonting kvar av magin som jag kände när Stardust kom ut. Allt från texter, recensioner, den grafiska formgivningen... ingenting appelerar mig längre. Det känns platt, oinspirerat och glädjebefriat.
Att min prenumeration senaste året dessutom varit under all kritik gör ju inte saken bättre. Tidningar har kommit flera veckor efter att de kommit till butikerna, två tidningar har faktiskt helt uteblivit. Jag hörde av mig till deras kundtjänst och då sa de att jag skulle få dem snarast. Det som hände någon vecka senare var att jag fick månadens nummer plus förra månadens nummer. Men de två tidigare tidningarna som aldrig kom fram har jag fortfarande inte sett röken av.
Kanske inte är någon överraskning att jag inte kommer förlänga min prenumeration. Från och med förra månaden köper jag Empire i lösnummer istället (billigare än en prenumeration underligt nog).
Synd att en så bra tidning gick ett så tråkigt öde till mötes. Men jag har kvar mina tidigaste nummer som jag fortfarande kan bläddra i när jag känner för det, dock med visst vemod.
Provocera med flit?
Två av de sämsta filmer jag sett, som jag gett en välförtjänt 1:a på filmtipset, är:
Braveheart
tätt följd av
Gladiator.
Who doesn't like them zombies, right?
Woody Harrelson, Bill Murray och zombies? Woho!
> Kolla in trailern HÄR! <
En tapastallrik filmpladder
Med rubriken menar jag på att det egentligen inte finns någon röd tråd i det här inlägget. Jag är mästare på att tappa tråden och bege mig ut på sidospår.
Idag är det dags för utomhusbio i Rålambshovsparken. Crouching tiger hidden dragon blir det dagen till ära. Det känns nästan lite skämmigt att jag inte sett den än så det är verkligen på tiden. Jag har däremot sett Hero och Flying daggers. Den förstnämnda vad en av de snyggaste filmer jag sett, men den var alldeles för seg för min smak. Flying daggers däremot tyckte jag var toppen från början till slut.
Hero. Snygg och tråkig. En kort recension som säger allt.
Igår betade jag av 5½ timme film. Först åkte jag till några vänner och såg The Departed. Jag såg den när den kom på bio så det var dags att se om den. Det jag tyckte var roligast var att se Jack Nicholson i högform. Han och Marky Mark är otroligt bra och gör en stor del av filmen. Som för övrigt är en remake på filmen Infernal affairs som jag har tänkt se i flera år men det har aldrig blivit av. Jag har hört att den slutar annorlunda än The Departed så det ska bli kul att se.
Ett pinsamt problem som uppstår ibland när jag ser asiatiska filmer är att jag inte alltid håller isär vem som är vem. "Är det där polisen, pappan eller en ny karaktär som introduceras?" är inte helt ovanligt att jag sitter och fnular på. Jag hoppas det inte kommer bli så när jag ser Infernal affairs. Det är snårigt nog som det är.
Phew, dom här killarna är ju inte jättelika i alla fall.
Jag såg även Langoljärerna igår. Den var väl exakt vad jag trodde att den skulle vara, men animationerna var faktiskt ännu sämre än jag trodde. Dessutom var lilltjejen som spelad Dinah en av de värsta barnskådespelarna någonsin. Inte för att skådespeleriet i övrigt var fantastiskt, men hon stod verkligen ut med sitt miserabelt kassa porträtt av den blinda tjejen. Novellen tycker jag kanske inte är en av de bättre King skrivit så det var ju inte bäddat för en Oscar-vinnare från början. Men, King-fan som jag är, kan jag inte låta bli att tycka om hans filmer ändå. Fast jag innerst inne VET att det är en dålig film så myser jag ändå lite när jag ser de flesta av hans filmer. Av alla filmer jag sett som han varit inblandad i (som författare, regissör etc) så är det nog bara Dreamcatcher som jag tyckte var totalt värdelös. Jag hatade boken och jag hatade filmen. 
Dreamcatcher. Barf.
Stephen Kings mastodontverk Dark Tower-serien kommer för övrigt att börja filmas 2011 om man får tro IMDB och wikipedia. Enligt ryktesvägen ska Christian Bale spela Roland. Något jag HOPPAS bara är ett rykte, har svårt att se honom lyckas med det. Även om han är lika träig och humorlös som Roland. Det ska bli spännande att se hur dålig den blir för min magkänsla säger att det är bäddat för en riktig kalkon.
Men det var å andra sidan vad alla sa om Sagan om ringen-böckerna också.
The original kings of comedy, it's ON!
Why not blog in English?
I've seen movies before without subs and it's never been to hard. Of course I had a hard time trying to hear what Tommy Lee Jones said in No country for old men, but I managed (even though I actually missed what he said in the last scene, damn it). The original kings of comedy started off good. I didn't even have to concentrate that hard because Steve Harvey talks very slow, loud and clear. Then it was time for D.L. Hughley to go on stage. And as soon as he opened his mouth, he lost me. My boyfriend sat in the couch laughing and I heard maybe 60% of what the man said. And trying to watch stand up only understanding a little more than half of it is impossible. Also, Bernie Mac was the last comedian to go on stage and I know I can't understand him (check out his stand up routines on youtube and you'll understand what I mean).
It was like sitting in the cabin in Finland with my grandpa. He only spoke Finnish and I don't understand Finnish at all. Everyone always laughed as soon as he said something and, according to my father, he was hilarious. That was the feeling I got watching this movie. Sitting in the couch not understanding the jokes while my boyfriend laughed beside me.
If I can't
Och nu vet ni varför jag håller mig till att skriva på svenska.
Ni är välkomna att räkna ihop grammatiska fel, särskrivningar och stavfel.
Den som kommer närmast 100 vinner.
Stockholm filmfestival - I adore thee
Tack superduperfina Stockholm Filmfestival som anordnar utomhusbio för oss stockholmare! Det som är lite småtråkigt är att jag har sett tre av de fem filmer som visas i år, men jag ska pallra mig dit. Fredag och söndag är det som gäller för min del. Vill ni se vilka som är årets filmer är det bara att gå in på HÄR.
Stockholm kulturfestival har tyvärr också utomhusvisningar på kulturhuvudstadens tak. Jag säger inte tyvärr för att jag tycker det är trist, tvärtom. Men att lägga visningarna samma dagar och samma tider som det är sommarbio i Rålamdshovsparken tycker jag är synd. Vill ni kolla in programmet och se vilka filmer som visas kan ni klicka HÄR.
Det ska bli jättekul att se utomhusfilm, även om det bara är två eller tre jag faktiskt ska se. Men det ger ju verkligen mersmak till filmfestivalen. Förra årets höjdpunkter på filmfestivalen var dels The good the bad the weird och hela skräckfilmsnatten (tre skräckfilmer på raken). Speciellt Martyrs var en riktigt upplevelse att se på storbildsskärm. Att jag dessutom inte hade någon aning om vad den handlade om gjorde ju sitt. Jag kan ju tillägga att man måste vara ganska härdad för att orka se den. Personligen så var det den jobbigaste film jag någonsin sett. Jag satt och grät så snoret rann (fräscht va) och höll på att svimma när jag gick ut och tog luft mellan visningarna.
I övrigt kan jag säga att Vinyan var den sämsta film jag såg förra året, Baghead var charmigast och Written var största besvikelsen. Den lät så bra men var så seeeg. Tyvärr kunde jag inte hitta den på IMDB (wtf?) så jag har länkat till filmtipset. Baghead får man ta för vad den är. En riktig lågbudgetrulle om fyra personer som åker ut till en stuga i skogen och ska försöka skriva ett manus till en skräckfilm. Men väldigt sevärd om ni frågar mig.
Man kan ju inte INTE bli sugen när man ser den här bilden, eller hur? Klicka på bilden för att se den större.
Sitter och väntar på ett paket från webhallen som dröjer. Eftersom SF enligt egen utsago inte har några planer på att köpa visningsrätten för The good the bad the weird blir det till att köpa den på import-DVD. Hur i hela friden kan SF vara så taskiga att de inte ger svenska folket chansen att se en av de bästa filmer någonsin på bio? Antar att de tror att de inte kommer få igen pengarna, men jag tror faktiskt att den skulle gå riktigt bra. Det finns tillräckligt många som gillar asiatisk film i sverige för att göra det värt. Am I right or am i right? Ja, precis.
Ovan: Song Kang-ho aka The Weird. Jag ska ägna ett helt inlägg till denna fantastiska man vid ett senare tillfälle.
ÅH, jag vill att det ska vara november nu! Det svåraste blir att passa ihop filmfestivalens schema med mitt eget, men i år pluggar jag istället för att jobba heltid så förhoppningen är att jag kommer kunna kolla på bra mycket fler filmer än jag kunde förra året. Lite drygt 3 månader kvar bara. Pepp pepp!
Harry Potter purister - Eat my dragon balls
SERIÖST! Bok-till-film-filmer får man ju se för vad det är, en filmisk adaption av en bok (i detta fallet en bok på dryga 500 sidor). Hur ska man kunna överföra 30 timmars läsning till 2½ timme film och göra det rättvisa? Och kan man göra böcker rättvisa i film? Nej. Anledningen? För att alla som läser böcker målar upp egna miljöer, ser karaktärerna ur olika perspektiv och väver in personliga åsikter i allt de läser. Så för att glädja alla läsare måste det göras en enskild film åt varje läsare. Dang it, that just won't work!
Själv tycker jag att nya Potter-filmen är top notch (som f.ö. är ett uttryck jag måste börja använda oftare). Det var mycket mindre action än förra filmen och det fokuserade mer på det jag faktiskt tyckte var roligt och intressant i boken. Dessutom följer de boken. Inte slaviskt, för det funkar inte på en bioduk, men tillräckligt bra för att göra berättelsen rättvisa. Dessutom är filmen jättefin. Det som förvånade mig var två scener som de gjort bra mycket mer brutala än jag trodde de skulle våga. Det är ju trots allt en familjefilm.
All heder åt David Yates som tog sig i kragen efter förra bottennappet och gjorde en bra film!
Tönt-Harry. Come to mama. Harry Potter IRL och vattenvråken Schäll.
